Lilla mamma

13 maj 2011

Glimtar

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 14:01

Ibland, när man nästan inte orkar mer, då kommer det ljusglimtar. Som en trött Iris som somnar på golvet med ena handen under huvudet och andra på kattens mage.
Eller en kåtjamandekatt som hel plötsligt slutar jama.
Eller en bortglömd bok att läsa.

Även om det är strålande solsken jag skulle behöva så är glimtarna tillräckligt för att jag ska orka lite till.

Annonser

26 april 2011

Ojdå

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 16:04

Jag hade visst en blogg…
Men nu har jag den som app så då kan det möjligtvis hända nått här 🙂

Lillfisan har lyckats bli stor, jag har lyckats att inte bryta ihop och vi är tillbaka i stan.

Tar det som det kommer, nu ska en bajsblöja bytas…

11 februari 2010

Impotens…

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 21:22

Social impotens, lider jag av.

Känns inget vidare faktiskt…

Orkar inte ta tag i mig själv heller, för jag är fastlimmad med min lilla tös.

Bara MAMMA hela, hela tiden. Inte pappa, inte mormor inte nån, bara, bara mamma.

Smickrande, jo, men att bara få åka till affären och handla utan henne i en timme, det är lite sånt där småbarnsförälderlyx, som jag inte har. Eller, jo, visst kan jag, men då är det en liten tös som skriker sig blå och tappar andan ända tills mamma kommer hem. Så jag känner mig låst…

Det tar på psyket att inte få vara ensam ens för en liten, liten stund. Men alla säger att det är en fas, en utvecklingsfas. Okej, jag kan gå med på det. Inga problem alls, hon utvecklas, super! Men snälla söta rara lilla du, kan du inte utvecklas lite snabbare nu och inse att din mamma inte lämnar dig för evig så fort hon går utan för dörren? Snälla?

Behöver bara klaga lite, sötaste tösen i världen som skrattar högt när man pussar henne på halsen och kittlar henne på magen, hon är våran. Fast just nu så är hon min, hur politisktinkorrekt det än är… Kan jag försöka förklara det för henne? Att hon borde vara politiskt korrekt och trivas precis lika bra hos sin pappa? Det borde ju funka?! Eller fattar inte en tjej på snart fyra månader sånt? 😉

Så, nu känns det bättre, skriva av sig hjälper alltid! Tack för att du lyssnade! 🙂

(Imorgon börjar OS, nu har jag något att skylla på så jag inte behöver gå utanför dörren förrän det är slut! Praktiskt!)

28 januari 2010

Optimist

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 22:38

Känner mig glad, tillfreds och lycklig med livet som det är.

En överväldigande känsla att få känna så. Att bara vara nöjd med livet, med mig själv, min situation och ja, allt.

Har nya recept att laga varje dag, spännande nya smaker att stoppa i munnen. Inte mer känslan av, ska jag laga köttfärssås och spaghetti idag igen? Utan jag vet att det blir nått nytt, nått jag inte provat innan. Idag skulle det ha blivit senapsmarinerade strömmingar med potatismos. Men eftersom jag läste receptet så sent så insåg jag att en marinad, den kräver sina timmar. Det får bli imorgon istället. Så vad hade jag i frysen, fläskkotletter, men jag hittade ett recept på dessa fast med citron och timjan. Så det blev det, med morötter och klyftpotatis och egen komponerad sås. Mumsfilibabba! Efter att Iris äntligen somnat så blev det dessutom glass med varm chokladsås, det går verkligen inte av för hackor, jag lovar.

Huset vi ska flytta in i känns så rätt, så skönt och på en plats som vi båda tycker om. Tänk att till sommaren få sitta i trädgården, känna landets alla dofter komma mot oss, hör fåglarna i träden och fåren på ängen. Börjar det regna och bli lite kyligt på kvällen så går vi in och tänder i kaminen, sätter oss och tittar in i lågorna, ser Iris på golvet framför oss bara växer och växer för varje minut som går.

Tommy i mitt liv, min älskade blivande man, pappan till vårt barn, vår lilla ängel Iris. Vilken liten underbar familj jag har, som jag inte förstår hur jag kunnat var utan innan. Tommy som får mig att må bra, får mig att skratta och känna mig lugn, älskad och lycklig. Iris, min lilla söta dotter, den observerade lilla flickan, som tittar och tittar, ler och skrattar, rynkar sin panna och putar med surläppen. Som får sin mamma att gråta för att hon är min… Som får mig att sjunga sånger tills jag blir hes och ändå fortsätta. Hålla henne i min famn, komplett lycka. Så mycket kärlek i en så liten människa, jag bara älskar henne. Kan jag ha sån tur, är jag verkligen värd den där lilla varelsen. Söt som bara den och med de stora ögonen och sina öron som står rätt ut. Man inte bara inte låta bli att ta upp henne, hålla henne, pussa henne. Min älskling! Mitt BARN!

Snön ligger ute, mycket snö till och med, men om några veckor är den borta, snart anar man våren igen. De första små skotten på buskar och träd, små förvirrade blommor som tränger sig upp ur den kalla marken och gör oss så lyckliga med sina budskap om att det vänder. Det blir en vår i år igen, det blir en sommar till, det är inte alls långt kvar. Så håll ut, lite lite till, håll ut.

Var optimister, det mår vi alla bättre av. Fokusera på allt som är bra i ditt liv, för det är mycket, väldigt mycket, mer än man tror när man först tänker tanken. Livet väntar på oss, vi måste bara komma ihåg att leva livet, inte vänta på att göra det imorgon!

24 januari 2010

Tiden går så fort

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 15:35

Lilla Iris är över tre månader redan. Dubblat sin vikt och växt 13 cm… Det är verkligen inte lite.

Sover hela nätter gör hon, jollarar, ler och det första skrattet kom för några dagar sen. Sitter upp med stöd och vill egentligen inte alls ligga ner. Humör har hon fått, surputande underläpp och bekymmers rynkor i pannan.

Så lite fortfarande fast hon har blivigt stor, jätte stor när man ser andra små bäbisar och är yngre. Då är hon en jätte helt plötsligt.

Det ser ut vi flyttar ut på landet, till ett hus. En litet mysigt ställe med trädgård och kamin. Känns så himla skönt, ska skriva på kontraktet nu i veckan. Då kan vi andas ut, det är så mycket nu… Ska ju sälja denna lägenheten också, snabbt hoppas jag. Men det tror jag inte ska bli några problem. Lågt pris och snygg lägenhet. Som hittat!

Nu ska jag ut och sen om vår lilla ängel vill vakna, hon sover ute i vagnen efter en liten skrikfest för att hon var så trött. Han inte ta mer än fyra steg ute innan hon slockande… Trött? Nejdå! ;o)

10 januari 2010

Det är inte alls bra med Facebook

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 09:15

Varför?

Jo för jag har ju inget att berätta här…

Alla dessa små statusuppdateringar, det sammanfattar ju min vardag rätt så bra. Så att skriva här känns på nått sätt ganska meningslöst. Sen hittar jag inte så himla mycket inspiration till dikt-skriveri heller… Kan beror på att 24 timmar per dygn går åt att lyssna till en liten flickas andetag…

Hon gör inte så mycket, låter inte värst mycket, sover ganska mycket, äter hyfsat mycket och ligger och stirrar på träfåglar som snurrar runt, runt väldigt mycket. Och ändå tar hon all min tid, all min tankeverksamhet, hela tiden så ligger minst 20% av tankeverksamheten som alltid snurrar i mitt huvud på henne. När åt hon senast? Kanske dags att byta blöja snart? Har hon det bra, fryser hon om fötterna? Ska hon somna? Ska jag väcka henne? Andas hon? Måååånga tankar bygger på det sista, andas hon? Tror att jag minst en gång var femte minut stänger ner min verksamhet och väntar tills jag hör henne ta ett andetag och blåsa ut. Inte så konstigt att man inte får så mycket gjort…

Kanske ska börja twittra istället för blogga… Det verkar passa mig bättre… Det är ju som Facebook men alla som vill kan läsa, fast vem skjutton vill läsa om mitt liv på 124(eller vad det nu är) tecken?

Jag ger upp… Jag är bara glad att jag kommer ihåg att skriva här liiiiite då och då. Även om det inte är så himla intressant så finns ni, tio personer, som hoppar in ibland och kollar läget. Jag skriver ju mest för min egen skull. Och ger mig själv dåligt samvete på kuppen när jag inte kommer på nått att skriva.

Bara så där helt apropå, så ska jag och Iris, Matilda och Jamie börja på babysim på tisdag (om vi inte är för sen ute med att boka en plats, det ska vi göra imorgon). Det lär bli himla kul och jag vet en liten flicka som älskar att bada! Hoppas hon blir glad för mammas lilla överraskning.

Hej på en stund igen!

19 december 2009

Det närmar sig…

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 10:07

Snön täcker hela Sverige, första gången sen någon gång på 80 talet. Hör från vänner i södra skåne att snön vräker ner, men här är det sol och blå himmel som gäller. Till och med vindstilla, det är helt otroligt! Men det är jäkligt kallt, riktigt bitande. Sen kan alla norrbor säga att de har mycket kallare, men alla vet ju att i Skåne så är det alltid så in i märgen kallt när det är kallt. Fukten människor, FUKTEN gör att det känns mycket kallare.

Iris har i två nätter i rad sovit hela natten och inte vaknat förrän halv sju, sju. Idag somnade vi om i sängen tillsammans. Jag låg och luktade och snusade på hennes huvud som börjar få en massa mörkt hår. Kände hennes värme mot min kropp och hennes hand hårt klämmande på mitt finger. Det är lycka, det. Min dotter som sparkar på min mage, klämmer runt mitt finger och jag hör hennes snabba andetag när jag somnar om brevid henne.

Nu sover hon själv i vår säng, väckte mig efter en timme och jag var totalt övertygad om att nu skulle hon upp och ha mat. Men inte, hon tittade lite, blinkade med de stora ögonen och somnade om. Hör henne inne i sovrummet, bökande men sovande fortfarande. Hennes mamma är mycket tacksam för att få äta frukost och dricka kaffe utan bäbis i famnen. Ett litet knäbarn är hon allt.

Fem dagar kvar till jul är det nu. Har en jätte lista på saker jag borde göra, men just nu så infinner sig inte lusten. Det är hur juligt som helst ute men jag har ändå ingen julstämning. Kanske kan övertyga mannen om att det inte gör något om man tar och köper en gran och pyntar den redan nu. Vill så gärna få den där härliga julstämningen. Slipper ju stressen med julklappar, dom är jag klara med redan! Första gången i mitt liv som det har hänt. Till och med slagit in dom, lite fin lir bara med band kvar.

Imorgon åker vår lilla familj upp till Uddevalla för att fira jul tillsammans med min bonus dotter och hennes pojkvän. Ska hälsa på Iris farmor också och mysa med henne. Jag har till och med varit så duktig och köpt en prinsesstårta redan, farmor och mannen älskar det, så det ska alltid med. Idag ska vi hitta en skön tröja eller nått likande och ge till henne. Får hålla tummarna på att Iris sover hela vägen upp denna gången också, det blir lite lättare att köra bil då.

Nu ska vi ner på stan och leta tröja och sen kanske jag kan få köpa en gran också! *hoppas*

11 december 2009

Ojdå

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 15:47

Snart är den där lilla bäbisen två månader… Hur hände det?

Var det inte nyss hon kom till oss?

Över 5 kg redan och uppe i storlek 62…  Jisses, jag hinner ju knappt med!

Men nu så börjar jag lite smått förstå att hon är min. Det är ingen som kommer och hämtar henne 🙂

Blev inte mer än så här… Det är så mycket annat som upptar min tid, men söt är hon 😛

04 november 2009

Mixed emotions

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 10:36

Lilla Iris ligger vid mitt bröst och ser så där underbart bäbis söt ut. Min lycka vet inga gränser, kärleken till denna lilla människa är över mitt förstånd. Jag är så lycklig för att jag har henne.
Tommy låg med henne i sängen igår när vi skulle somna, det är svårt att hålla tillbaka glädjetårarna.

Samtidigt så vet jag en underbar liten familj som vi tycker så mycket om som kämpar för att hålla tillbaka sina sorgetårar.
När jag läste om det värsta som finns så klarade inte jag av det, jag grät, tårarna rann som floder och livet kändes så himla orättvist. Hur kan jag få ha det så bra, vara så lycklig när hennes liv är så orättvist. Hur kan man glädjas åt att ha en liten dotter när två små underbara pojkar ska skiljas från sin pappa?

Jag vet inte hur jag känner, ena stunden fylls mina ögon av tårar av lycka, andra av tårar av sorg.

Lång dag, Lars Winnerbäck

Det fanns en spricka
Där vinden tog sig in
Där vi andades nåt nytt
Där vintern ömsar skin

Det fanns en längtan
Till andra sidan ån
Vi skulle andas nånting nytt
Vart än vi kom ifrån

Vi tar oss aldrig mera dit igen
Säg att allt är bra

Det har vart en lång dag
Vid den döda sidan stan
Där anfall är försvar
Och där allting växt igen

Vi har gått här
Samma gata upp och ner
Genom tid och genom törst
Genom sovande kvarter

Och tala tydligt om du vet nånting
Om du vet vad du vill va

Det har vart en lång dag

Jag letar mönster i gatan
Ibland så ser jag nåt system
Ibland så ser jag vart jag skulle
Ibland så ser jag bara sten

Det fanns en spricka
Där solen tog sig in
Där vi andades nåt nytt
Och där våren ömsar skin

Och när jag lagt mig ner hos dig inatt
Så säg att allt är bra

Det har vart en lång dag
Det har vart en lång dag

24 oktober 2009

En liten människa

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 10:07

Svart hår på ett litet huvud
Grimaser
okontrollerade muskelryckningar
små små händer som griper runt mitt stora finger

En liten kropp
varm som en sandstrand i juli
Pruttar som luktar sött
spyor som doftar

Den lilla munnen
gapande efter mina bröstvårtor
Jag
en matmaskin

Hon piper och gnyr
efter värme, närhet, mat och en ren blöja
Sovande släpper inte min hörsel hennes andetag
Aldrig släpper mitt hjärta denna lilla människa

Fothjärta

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.