Lilla mamma

28 januari 2010

Optimist

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 22:38

Känner mig glad, tillfreds och lycklig med livet som det är.

En överväldigande känsla att få känna så. Att bara vara nöjd med livet, med mig själv, min situation och ja, allt.

Har nya recept att laga varje dag, spännande nya smaker att stoppa i munnen. Inte mer känslan av, ska jag laga köttfärssås och spaghetti idag igen? Utan jag vet att det blir nått nytt, nått jag inte provat innan. Idag skulle det ha blivit senapsmarinerade strömmingar med potatismos. Men eftersom jag läste receptet så sent så insåg jag att en marinad, den kräver sina timmar. Det får bli imorgon istället. Så vad hade jag i frysen, fläskkotletter, men jag hittade ett recept på dessa fast med citron och timjan. Så det blev det, med morötter och klyftpotatis och egen komponerad sås. Mumsfilibabba! Efter att Iris äntligen somnat så blev det dessutom glass med varm chokladsås, det går verkligen inte av för hackor, jag lovar.

Huset vi ska flytta in i känns så rätt, så skönt och på en plats som vi båda tycker om. Tänk att till sommaren få sitta i trädgården, känna landets alla dofter komma mot oss, hör fåglarna i träden och fåren på ängen. Börjar det regna och bli lite kyligt på kvällen så går vi in och tänder i kaminen, sätter oss och tittar in i lågorna, ser Iris på golvet framför oss bara växer och växer för varje minut som går.

Tommy i mitt liv, min älskade blivande man, pappan till vårt barn, vår lilla ängel Iris. Vilken liten underbar familj jag har, som jag inte förstår hur jag kunnat var utan innan. Tommy som får mig att må bra, får mig att skratta och känna mig lugn, älskad och lycklig. Iris, min lilla söta dotter, den observerade lilla flickan, som tittar och tittar, ler och skrattar, rynkar sin panna och putar med surläppen. Som får sin mamma att gråta för att hon är min… Som får mig att sjunga sånger tills jag blir hes och ändå fortsätta. Hålla henne i min famn, komplett lycka. Så mycket kärlek i en så liten människa, jag bara älskar henne. Kan jag ha sån tur, är jag verkligen värd den där lilla varelsen. Söt som bara den och med de stora ögonen och sina öron som står rätt ut. Man inte bara inte låta bli att ta upp henne, hålla henne, pussa henne. Min älskling! Mitt BARN!

Snön ligger ute, mycket snö till och med, men om några veckor är den borta, snart anar man våren igen. De första små skotten på buskar och träd, små förvirrade blommor som tränger sig upp ur den kalla marken och gör oss så lyckliga med sina budskap om att det vänder. Det blir en vår i år igen, det blir en sommar till, det är inte alls långt kvar. Så håll ut, lite lite till, håll ut.

Var optimister, det mår vi alla bättre av. Fokusera på allt som är bra i ditt liv, för det är mycket, väldigt mycket, mer än man tror när man först tänker tanken. Livet väntar på oss, vi måste bara komma ihåg att leva livet, inte vänta på att göra det imorgon!

Annonser

2 kommentarer »

  1. Trodde du slutat skriva, tur att du inte gjort det när du skriver så fint om ditt liv. Härligt att du känner dig så lycklig
    Puss mamma

    Kommentar av mamma — 29 januari 2010 @ 21:41 | Svara

  2. Stora kramar/Pappa

    Kommentar av Richard — 31 januari 2010 @ 16:55 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: