Lilla mamma

28 januari 2010

Optimist

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 22:38

Känner mig glad, tillfreds och lycklig med livet som det är.

En överväldigande känsla att få känna så. Att bara vara nöjd med livet, med mig själv, min situation och ja, allt.

Har nya recept att laga varje dag, spännande nya smaker att stoppa i munnen. Inte mer känslan av, ska jag laga köttfärssås och spaghetti idag igen? Utan jag vet att det blir nått nytt, nått jag inte provat innan. Idag skulle det ha blivit senapsmarinerade strömmingar med potatismos. Men eftersom jag läste receptet så sent så insåg jag att en marinad, den kräver sina timmar. Det får bli imorgon istället. Så vad hade jag i frysen, fläskkotletter, men jag hittade ett recept på dessa fast med citron och timjan. Så det blev det, med morötter och klyftpotatis och egen komponerad sås. Mumsfilibabba! Efter att Iris äntligen somnat så blev det dessutom glass med varm chokladsås, det går verkligen inte av för hackor, jag lovar.

Huset vi ska flytta in i känns så rätt, så skönt och på en plats som vi båda tycker om. Tänk att till sommaren få sitta i trädgården, känna landets alla dofter komma mot oss, hör fåglarna i träden och fåren på ängen. Börjar det regna och bli lite kyligt på kvällen så går vi in och tänder i kaminen, sätter oss och tittar in i lågorna, ser Iris på golvet framför oss bara växer och växer för varje minut som går.

Tommy i mitt liv, min älskade blivande man, pappan till vårt barn, vår lilla ängel Iris. Vilken liten underbar familj jag har, som jag inte förstår hur jag kunnat var utan innan. Tommy som får mig att må bra, får mig att skratta och känna mig lugn, älskad och lycklig. Iris, min lilla söta dotter, den observerade lilla flickan, som tittar och tittar, ler och skrattar, rynkar sin panna och putar med surläppen. Som får sin mamma att gråta för att hon är min… Som får mig att sjunga sånger tills jag blir hes och ändå fortsätta. Hålla henne i min famn, komplett lycka. Så mycket kärlek i en så liten människa, jag bara älskar henne. Kan jag ha sån tur, är jag verkligen värd den där lilla varelsen. Söt som bara den och med de stora ögonen och sina öron som står rätt ut. Man inte bara inte låta bli att ta upp henne, hålla henne, pussa henne. Min älskling! Mitt BARN!

Snön ligger ute, mycket snö till och med, men om några veckor är den borta, snart anar man våren igen. De första små skotten på buskar och träd, små förvirrade blommor som tränger sig upp ur den kalla marken och gör oss så lyckliga med sina budskap om att det vänder. Det blir en vår i år igen, det blir en sommar till, det är inte alls långt kvar. Så håll ut, lite lite till, håll ut.

Var optimister, det mår vi alla bättre av. Fokusera på allt som är bra i ditt liv, för det är mycket, väldigt mycket, mer än man tror när man först tänker tanken. Livet väntar på oss, vi måste bara komma ihåg att leva livet, inte vänta på att göra det imorgon!

Annonser

24 januari 2010

Tiden går så fort

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 15:35

Lilla Iris är över tre månader redan. Dubblat sin vikt och växt 13 cm… Det är verkligen inte lite.

Sover hela nätter gör hon, jollarar, ler och det första skrattet kom för några dagar sen. Sitter upp med stöd och vill egentligen inte alls ligga ner. Humör har hon fått, surputande underläpp och bekymmers rynkor i pannan.

Så lite fortfarande fast hon har blivigt stor, jätte stor när man ser andra små bäbisar och är yngre. Då är hon en jätte helt plötsligt.

Det ser ut vi flyttar ut på landet, till ett hus. En litet mysigt ställe med trädgård och kamin. Känns så himla skönt, ska skriva på kontraktet nu i veckan. Då kan vi andas ut, det är så mycket nu… Ska ju sälja denna lägenheten också, snabbt hoppas jag. Men det tror jag inte ska bli några problem. Lågt pris och snygg lägenhet. Som hittat!

Nu ska jag ut och sen om vår lilla ängel vill vakna, hon sover ute i vagnen efter en liten skrikfest för att hon var så trött. Han inte ta mer än fyra steg ute innan hon slockande… Trött? Nejdå! ;o)

10 januari 2010

Det är inte alls bra med Facebook

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 09:15

Varför?

Jo för jag har ju inget att berätta här…

Alla dessa små statusuppdateringar, det sammanfattar ju min vardag rätt så bra. Så att skriva här känns på nått sätt ganska meningslöst. Sen hittar jag inte så himla mycket inspiration till dikt-skriveri heller… Kan beror på att 24 timmar per dygn går åt att lyssna till en liten flickas andetag…

Hon gör inte så mycket, låter inte värst mycket, sover ganska mycket, äter hyfsat mycket och ligger och stirrar på träfåglar som snurrar runt, runt väldigt mycket. Och ändå tar hon all min tid, all min tankeverksamhet, hela tiden så ligger minst 20% av tankeverksamheten som alltid snurrar i mitt huvud på henne. När åt hon senast? Kanske dags att byta blöja snart? Har hon det bra, fryser hon om fötterna? Ska hon somna? Ska jag väcka henne? Andas hon? Måååånga tankar bygger på det sista, andas hon? Tror att jag minst en gång var femte minut stänger ner min verksamhet och väntar tills jag hör henne ta ett andetag och blåsa ut. Inte så konstigt att man inte får så mycket gjort…

Kanske ska börja twittra istället för blogga… Det verkar passa mig bättre… Det är ju som Facebook men alla som vill kan läsa, fast vem skjutton vill läsa om mitt liv på 124(eller vad det nu är) tecken?

Jag ger upp… Jag är bara glad att jag kommer ihåg att skriva här liiiiite då och då. Även om det inte är så himla intressant så finns ni, tio personer, som hoppar in ibland och kollar läget. Jag skriver ju mest för min egen skull. Och ger mig själv dåligt samvete på kuppen när jag inte kommer på nått att skriva.

Bara så där helt apropå, så ska jag och Iris, Matilda och Jamie börja på babysim på tisdag (om vi inte är för sen ute med att boka en plats, det ska vi göra imorgon). Det lär bli himla kul och jag vet en liten flicka som älskar att bada! Hoppas hon blir glad för mammas lilla överraskning.

Hej på en stund igen!

Blogga med WordPress.com.