Lilla mamma

20 oktober 2009

Så gick det till

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 19:12

Som vi väntade och väntade. Hon där inne i magen skulle, enligt beräkningarna komma den 14 oktober. Men den 14 kom och gick utan att jag kände minsta lilla tecken på att det var nått på gång. Inte blev det bättre den 15e eller 16e heller. Blev mer och mer övertygad om att hon inte alls ville komma ut. På lördagen den 17e så satt jag som vanligt framför datorn och läste mina bloggar, Tommy pratade med sin dotter på telefon och hon undrade, som alla andra, om det inte kommit någon bäbis än.
Jag hittade ett klipp på Youtube som var vansinnigt roligt, del 2 på den nya ica reklamen och skrattade rakt ut. Skvätt, vatten i trosorna. Jaha, tänkte jag, var det vad jag tror att det var, eller inbillar jag mig bara. Tommy la på och vi pratade lite, mer skratt och mer skvätt. In på toa och Nej! Jag inbillade mig inte, jäklar, det rann längs benen. Tre kökshanddukar senare så ringer jag till förlossningen. De ber oss vänta till klockan tre för att komma på kontroll. Jag hade inga värkar alls, lite smått mensvärk i ryggen bara. (tydligen sammandragningar) Då var klockan tolv, det var enormt långsamma tre timmar.
Vi hann duscha båda två och Tommy rakade sig, ville ju vara fin om det nu skulle bli en bäbis. Packade upp bb-väskan och kollade så att allt var med och la ner tandborstarna. Ringde till mamma och pappa för att säga att vi ska in på kontroll, så vi kanske inte kommer på middag ikväll. (mmm de blev lika nippriga som Tommy) Kände själv bara ett enormt lugn, det var liksom på g, Även om hon inte skulle komma idag så visste vi ju att senast på måndag så har vi vår efterlängtade bäbis! Gick runt och log och var så lycklig. Satte oss i bilen halv tre och körde in mot stan. Tommy undrade hur jag mådde, så bra, sa jag, så skönt att slippa göra denna turen i panik ock smärta. Nu kunde vi sitta och bara vara så där lyckliga tillsammans.
Kom upp på förlossningen och fick lägga mig för att kolla värkar och hennes hjärta. Barnmorskan konstaterade att visst hade jag värkar, men de var små och bäbisen mådde bra. Om vi ville fick vi vara kvar, men de kunde inte säga hur lång tid innan det kom igång på allvar. Jag bestämde att mammas gryta var klart mycket bättre än att vanka runt på ett sjukhus, så vi åkte dit. Barnmorskan trodde dock att i kväll eller i natt så sätter det igång.
Kom hem till mamma och pappa och fick i oss en underbart go gryta, Tommy åt för kung och fosterland medan jag försökte få i mig så mycket som möjligt mellan värkarna som började komma tätare och starkare. Tillslut så kände jag att nu, nu får vi åka tillbaka. Då blev det fart, Tommy fick på sig jacka och skor på rekord tid, pussa hej då på mamma och pappa och ner till bilen. Fick påminna Tommy om att köra lugnt den korta biten till sjukhuset, han släppte av mig vid akutingången och körde för att parkera bilen. Jag undrar verkligen vad som rusade genom hans huvud då.
Hissen upp till förlossningen gick sååå långsamt, väl uppe fick vi ett nytt rum, denna gången med sunds utsikt! På med mät grejerna igen och nu fick jag andas genom värkarna. De slet verkligen i kroppen. Bäbisen mådde bra, men det var fortfarande inte tillräckligt starka värkar. Hon kände efter och jag var öppen 1,5 cm och tappen var nere på 1 cm. Jag fick välja om vi skulle åka hem igen eller om vi skulle stanna kvar. Efter att ha andats igenom några värkar till så sa jag att vi stannar, det kändes bäst. Då fick tappade de upp ett bad med levande ljus och en skön fåtölj till Tommy. 37 gradigt vatten och lugn och ro. Värkarna kom oftare men lindrades till viss del när jag sjönk ner med magen under vattnet. Vår barnmorska gick hem och vi fick en ny.
Vi gick upp ur badet efter en timme och tog nya kurvor, värkarna hade ökat i styrka och höll i sig längre. Jag var tydligen duktig på att andas, trots att vi knapp hade övat, det kom ganska naturligt. Jag hade öppnat mig till 3 cm och tappen var nästan helt borta. De ville inte sätta ryggbedövningen än, men jag fick en morfin spruta. Lustgasen hade jag gett upp för länge sen, blev bara äckligt groggy och hade ändå lika ont. Andas funkade bättre.
Morfinen tog bort topparna på värkarna men ont son bara den gjorde det ändå. Fick kämpa ända tills tolv på natten, då hade jag öppnat mig till 7 cm och hon hade nästan sjunkit ner helt. Då fick jag äntligen EDA(ryggbedövning), vilket himmelrike! Smärtan försvann helt! Ny kurva men denna gången kunde jag somna till några minuter lite då och då. Tommy fick lägga sig på pappasängen och somnade ganska fort. Barnmorskan kom in emellanåt och kollade hur värkarna såg ut. Jag kände dem fortfarande men de gjorde inte ont. Som när tandläkaren ska dra ut en tand, du känner det, men det känns ändå inte.
Vi sov lite till och från, vid 3 tiden så var jag helt öppen men inga krystvärkar, när de bytte personal igen vid sex så hade EDAn börjat släppa på ena sidan. Ont, ont, ont! Fick efter att Tommy övertalat dom, påfyllning. Det hjälpte lite, kyrstvärkarna kom och jag hade svårt att hålla emot. Jag fick äntligen trycka på, trycka ut!
Men inget hände, de såg huvudet, med en massa svart hår. Men jag orkade inte, allt vad jag kunde räckte inte. Efter att jag verkligen kämpat i en och en halv timme så kallade de på läkaren och de satte en sugklocka på hennes lilla huvud. Läkaren drog, barnmorskan tryckte med hela sin tyngd på min mage och jag tryckte med allt vad jag hade kvar. Det tog fem extremt jobbiga krystvärkar innan jag fick upp en kladdig, underbar liten bäbis på min bröstkorg. Iris hade äntligen kommit ut till oss!
Tommy fick, som den stolta pappan han var, klippa navelsträngen. Vi hade blivit föräldrar, det var vår lilla, lilla dotter som låg där och blinkade med sina vackra ögon. 08.15 den 18 oktober 2009 kom hon, vår dotter Iris Rosanna Ivy.
Iris
Iris2
Iris3

Annonser

4 kommentarer »

  1. Så fint, bra att du skriver ner allt, man glömmer så snabbt.
    puss o kram mamma

    Kommentar av mamma — 20 oktober 2009 @ 19:21 | Svara

  2. Jag får lite sådana där rysningar ,behagliga *L*
    Vacker är hon …som en liten prinsessa .
    Pussar från oss.
    Sanna har jätte fina foto på en stolt pappa o ett litet knyte.

    Kommentar av Carina — 20 oktober 2009 @ 19:26 | Svara

  3. Så underbart.
    Mina tårar rinner av glädje för er ❤

    Love Linda

    Kommentar av Linda — 20 oktober 2009 @ 19:29 | Svara

  4. Blir varm om hjärtat när jag läser o ser bilderna…

    Hon är jättefin, o Tommy ser verkligen stolt ut….

    Jättegrattis till er bägge

    Hoppas vi ses snart

    Bamsekram till er alla tre

    Håkan

    Kommentar av Håkan — 20 oktober 2009 @ 19:37 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: