Lilla mamma

08 juni 2009

En lugn och stilla helg, eller INTE!

Filed under: Dagbok — Sara-Johanna @ 12:03

Vaknade klockan fem på morgonen och sen var det bara full gas framåt. Kvart i sju var vi i lokalen och ställde i ordning det sista innan valarbetena kom lite efter sju. Vid kvart i åtta kom första personen som ville rösta, men han fick vänta, vi öppnade inte förrän åtta. Sen kom det en strid ström med människor hela tiden. Blev utskällda av Fi och fick i oss lite frukost i personalrummet. Gick ut för att köpa lite mjölk till kaffet som någon ville ha, passade på att ringa älsklingen som jag inte fått tag på på kvällen innan jag somnade.
Han svarar att han är på toaletten, jaha tänker jag, på sjukhuset. VA?! Va då på sjukhuset????
Jo då har han gått hem från pizzerian på kvällen, för att se på fotbollen hemma, typ 50 m från pizzerian så blir han ner slagen bakifrån, sparkad på och slagen. Ett jäkla överfall! På MIN älskling! Bara så där, han minns inte så mycket, men polisen kom snabbt och dom förhörde honom och skjutsade honom till akuten. Där var han hela jäkla natten, det finns en hemma massa man kan skriva om det, orkar bara inte, på hela natten fick han inte dricka något, bara det räcker för att jag ska gå i taket! Han satt där själv, sov inte nått nämnvärt, misshandlad först av några jäkla huliganer och sen av sjukhuspersonalen! VA FAN!
Hade jag inte ringt honom så hade jag inte vetat nått, han ville inte att jag skulle oroa mig. KLART JAG OROAR MIG!
Ringde mamma och pappa direkt, mina älskade föräldrar! Dom åkte upp och höll honom sällskap, antar att mamma skällde lite på personalen och gör så där som hon burkar som får folk att lyssna på henne. Sen körde dom hem honom och fixade.
Jag bokade den enda platsen som fanns kvar på kvälls flyget hem och sen fick jag vara så snäll att fortsätta jobba och vara trevlig mot alla som röstade tills jag kunde åka ut till Arlanda. Pappa mötte mig när jag landade och körde hem mig, tack tack tack! Där hittar jag min lilla älskling sovandes i soffan, men han vaknar när jag kommer in. Som han ser ut! Gipsad arm, blå svullen under ögat och kan verkligen inte använda sitt ena ben. Han hasar sig fram till soffkanten och kämpar sig upp i kontorsstolen. Med den kan han ta sig runt hyfsat i lägenheten, tur att vi inte har så höga trösklar. Jag hjälper honom in på toa och sen ner i sängen, det gör ont i mig när han försöker att inte visa hur ont han har.
Idag gick han upp vid sju, jag var som en zombi men hjälpte honom in på toa och fixade lite kaffe innan jag dog i sängen igen. Han gjorde mig sällskap vid nio tiden efter att ha ringt och avbokar mäklaren och fått tid för att skriva på faderskapspapper. Vid elva vakande vi, idag är det inte mycket som händer. Denna helgen räcker gott och väl med händelser för mycket lång tid framåt…

Annonser

1 kommentar »

  1. Jösses, vad obehagligt att läsa om överfallet. Hoppas att han repar sig snabbt! Vi tänker på Er! Kramar från Madeleine & Pirr.

    Kommentar av Madeleine — 09 juni 2009 @ 10:20 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: