I huvudvärkens tecken

Det blidde inte bara en cider igår, det blidde tre… och lika många groggar till Älsklingen…
Sen satt/låg vi i soffan och var så där fnissiga/gråtmilda/spralliga/sentimentala.

Älsklingen har just insett att nästa år fyller han 60… Det var mest han som blev sentimental och pratade minnen och livet och vad han gjort för fel och om man kan bli förlåten för fel som hände för 40 år sen. Jag låg och lyssnade, torkade lite tårar som rann ner för kinderna och kliade honom i håret, bara lät han prata på. Han verkade behöva det, få ur sig lixom. För någon som verkligen inte vill gå till en hjärnskrynklare så får man ta det som är närmast, jag lyssnar så gärna. Det viktigaste är nog ändå att få säga sina tankar högt till någon som verkligen lyssnar, som bryr sig och som älskar en lika mycket ändå.

Vet inte när vi kom i säng, det blev nog rätt sent, så nu sitter jag här med huvudvärk och är lite allmänt dimmig i hjärnan. Kaffe och frukost, sen ska vi försöka bli klara med de där luckorna och kyl/frys och sånt…

Nu behöver jag mer kaffe…